Jahapp, jag börjar väl med igår så arbetar vi oss framåt!

Igår eftermiddag åkte alltså Milton och jag iväg till en kompis i Nynäs. Jag hade ju tänkt kika lite i butikerna innan men jag segade mig så innan vi skulle åka så vi hann inte. Det var iaf trevligt att träffa E och hennes härliga son på snart två år. Vi gick en promenad i det härliga vädret så Mille skulle få sova lite (vi var ju borta över långa eftermiddagsluren). Sen var klockan så mycket att det var dags att åka hem.

Väl hemma fixade jag middagen, då hade jag inte ätit mer än en smörgås och en smoothie till frukost samt en bulle hos E. Jag var fruktansvärt hungrig. Efter maten var Milton riktigt trött så jag nattade (omedvetet) honom. Jag trodde han skulle sova en halvtimme och sen vakna för att vara uppe nån timme till men han sov och sov och sov. Själv hade jag också lätt kunnat somna vid 20-tiden men Tomas (som för övrigt var betydligt bättre igår) och jag tittade på en film som jag ville se klart.

Någon gång efter 22 gick jag och la mig. Var så trött att jag inte hade koll på någonting. Men självklart kunde jag inte somna! Väckarklockan var ställd på 7:15, hade tandläkartid 8:15... Det är ju i alla fall en timme för tidigt!

Upp kom jag i alla fall på något mirakulöst sätt. Milton ville inte riktigt somna om efter maten kring 3 så det var en jobbig natt...

Det gick bra hos tandläkaren, de fick ordning på färgen på framtänderna och hade sen lite tid över så de fixade två hål så vi kunde stryka en av de resterande tiderna! Två gånger kvar. Efteråt gick jag och åt frukost på ett café medans jag väntade på att klockan skulle bli 10 så affärerna öppnade. Hittade lite fina kläder till Mille som nu tumlar runt i tvättmaskinen, snart redo att användas!

Ikväll plockar jag och Milton upp Tomas på hans jobb sen åker vi hem till mamma och pappa. Jag ska träffa lite kompisar under helgen och förhoppningsvis rida lite!

Sonen sover, ute regnar det, sambon håller på att bli förkyld (eller har han, ve och fasa, dragit på sig den nya it-sjukdomen?). Vad gör då jag? Inte ett skit. Vad har jag att göra? Massor. Jag behöver inte ens lämna rummet för att hitta saker att göra. Så är det!

Laddade hem en gratis provapå-variant av Adobe Illustrator. Men jag blir GALEN. Jag begriper inte ett skit! Jag som klarat mig ganska bra här i datalivet av att klicka mig fram till saker, det funkar inte nu. Buhu!

Känner mig rastlös men vet inte vad som är fel. Tycker Mille kan vakna nu så vi (han) kan leka på golvet.

Body - Kappahl, jeansleggins - HM, strumpor - HM, kräklapp - Name It

Självklart 100% nyshoppade kläder!

Fick frågan om hur jag gör min guacamole av en person som betyder väldigt mycket för mig. Så här har du receptet. Lägger in en låt du gillar så sätt igång den, ta fram papper och penna ur din skrivbordslåda och börja skriva av!

Guacamole
Du behöver:

• 2 mogna avokado
• 2 pressade eller hackade klyftor vitlök
• saft från en lime
• 1 dl lättcreme fraiche
• 3 krm salt
• ½ urkärnad, grovt hackad tomat
• hackad chili efter smak (jag brukar börja med 2-2½ cm, glöm inte att ta bort fröna först)
  
  
  Gör såhär:
  Mosa avokadon i en skål, tillsätt resterande ingredienser. Passar bra till grönsaks/chips-dipp, till grillat kött och tacos.

Vi är nyss hemkomna från Haninge där det shoppades bebiskläder och volvobromsar (jag stod för de roliga inköpen). Lyckades även köpa ett par jeansleggins till mig själv, hur fånig jag än må se ut i dem. Nu väntar vi på att maten ska bli klar.

Hur som helst, har du ett barn i storlek 50-62 så skynda till Name It, de har en supersöt serie just nu! Jag hittade en pyjamas och kräk/dreggellappar med motivet men blev grymt besviken när jag insåg att bodys och byxor inte var större än 62. =(

När jag lade upp Milton på skrivbordet så vi kunde amma sparkade han ner musen i golvet. Jag jagade rätt på batteriluckan och musen verkade funka som den ska. Men! Vänsterklicken tar himla dåligt... Så klantigt av mig att inte lägga upp musen högre...




Mössan hade jag ju jättegärna velat ha men de fanns också bara i lite för små storlekar...



Skrivbordsamning


Gaaah, jag får inte till mittcentreringen!

Usch, idag känner jag mig som en dålig mamma. Har inte haft något tålamod så när Milton av någon anledning inte var helt nöjd på eftermiddagen blev jag bara stressad och ville bara därifrån. Tillsist vart han nöjd och sen dess har han varit så go och varit nöjd med att ligga och titta på mig. Då kommer ju det dåliga samvetet krypande...

Hans torsk är för övrigt tillbaka i full styrka. Jag har väl missat lite att stryka på antibiotikan i munnen på honom. Det är inte så lätt alla gånger, den ska strykas på fyra gånger om dagen, helst efter maten. De allra flesta gånger han äter så sover han efter. Kommer jag och petar in en tops i munnen på honom tror jag INTE att han fortsätter sova.

Nu suger han på min överarm. Dags att fixa skrutt för kvällen. Nya tag imorgon, då med en utvilad mamma får vi hoppas!

Efter en trevlig kväll som avslutades vid ett-tiden sov vi alla ganska bra. Jag kände dock att det var på sin plats att Tomas och jag var uppe när våra två gäster kände för att gå upp så vi var påklädda och igång vid tio-tiden i förmiddags. Nätter med Milton är inte på något sätt jobbiga men det tar ju på en att behöva vakna för att mata ett par gånger och eventuellt lägga honom i spjälsängen.

Nu under eftermiddagen kom jag mig äntligen för att teckna lite igen. Det var kul och det är ju lite som att cykla - har man väl fått in tekniken så kommer den fram rätt fort trots längre uppehåll. Hoppas bara att jag hittar (och tar mig!) tid att fortsätta!

Jag ska hjälpa min kära mamma att fixa sin blogg, jag är lite småsugen på att ändra min egen men samtidigt är jag nöjd med den som den är. Erbjöd mig kvickt att hjälpa mamma så jag får pilla lite i alla fall. =)

Idag har det regnat en skvätt, första gången på ganska länge. Igår var det höstigt hela dagen. Kallt och friskt.

Ett tag fick jag för mig att Milton slutat prata lika mycket som förut. När jag lagt mig vid honom för att ha en pratstund så slutar han ganska snart och så. Men nu har jag insett att han ju faktiskt pratar oftare, samtalar med en på ett helt annat sätt. Vid blöjbyte, när man bär på honom, i babysittern, i babysittern under fiskarna (de är tydligen ganska trevliga samtalspartners).

Snålt med hole in ones...



Kanadick som söker nytt sällskap


Men det ville inte änderna.


Milton vaktar grillen

Det blev en manduca i eftermiddags. Mille satt bra i den (fast han är mitt emellan att passa i bebisinsatsen och sitta utan) och den kändes helt ok att bära med. Jag tror faktiskt att jag tycker Ergon jag provade förra veckan var skönare men vi ska ju båda trivas! Jag är nöjd.

Ikväll har vi myst med ostbågar, chips och Ice Age, ettan. Jag minns fortfarande första gången jag såg filmen, det var med "Pilchy" hemma hos henne. Vi skrattade så tårarna rann redan i inledningen. ♥

Nu ska vi fortsätta mysa i soffan, jag hoppas Tomas vill kolla vidare på Scrubs, det blir en perfekt avrundning av dagen!

Glömde min favoritbild från igår. Nog trivs jag bättre i skogen än till sjöss...

Mille och hans bundis

Min häst är ingen vanlig häst. Lär man känna honom är det svårt att släppa honom, det vet vi alla som genomgått en separation från honom. Kan tyckas att man alltid säger så när man lärt känna en individ och det stämmer väl till viss del. Men det är skillnad.

Min älskade fux inköptes sommaren 2001. Vi hade fem underbara år tillsammans innan jag 2006 lånade ut honom på foder för att kunna koncentrera mig på skolan. Han hamnade hos en alldeles fantastisk fodervärd och jag var aldrig orolig över hur han hade det men jag tänkte på honom ofta, ofta. Tomas fick trösta mig otaliga gånger då jag grät för att jag saknade honom så fruktansvärt.

Vid årsskiftet 07/08 hade jag jobb så det räckte till försörjning av häst. Fodervärdskontraktet sades upp och i april -08 flyttade han från Dalarna till Stockholm. Och det var så skönt att äntligen få ge kärlekt till honom istället för att bara längta och sakna.

Sen blev jag oplanerat men glädjande nog gravid. I mitten på december sa kroppen stopp, det gick bara inte att rida mer. Jag hittade en supergo tjej i stallet som red och skötte min kära häst två dagar i veckan. I april flyttade han hem till mamma och pappa. Jag känner att jag inte har tiden för honom och här i Stockholm kan jag inte erbjuda honom det liv jag vill att han ska få ha. Vi har planerat så långt som till nästa sommar. Han övervintrar hos mamma och pappa som är så underbara och tar hand om honom på bästa sätt. Vad som händer sen får vi se...

Jag saknar att inte ha honom hos mig, att kunna mysa med min goa gubbe men jag vet att han mår som en prins, och det gör det hela lite enklare! ♥