Tvångsmatning
Ät och var glad kossa!
(näpp, sista bilden är inte efterhandsmontage, bara lite fasthållande av barn för att möjliggöra fotograferingen)
Tack och gonatt
Nej mitt nya försök att komma igång med bloggen går ju sådär. Jag känner att om jag bloggar har jag ingen tid att svara och läsa er andra som bloggar. Och om jag läser och skriver i andras bloggar vill jag ju skriva själv och dela med mig. Så det kommer åter bli lugnt här, eventuellt skriver jag lite inlägg då och då när det hänt något speciellt, kanske för att fortsätta dokumentationen av Miltons uppväxt.
I söndags var vi och firade en nästan 26-månaders "på tvåårsdagen", de båda kidsen var blyga för varandra och oss vuxna i ca två minuter, sedan for Milton runt på upptäcksfärd i lägenheten och snart hängde tvååringen på. Sedan var det lek tills det var dags att åka, endast med avbrott för matintag. Det var jätteroligt att se dem och att Milton inte är så blyg längre. Han kramade helt spontant "den andra mamman" när hon hjälpte honom att hoppa i sängen och "den andra pappan" fick en (eller snarare tog en) kram innan vi gick.
På fredag ska jag och Milton gå till öppna förskolan, det var jättelängesen vi var där och jag hoppas att han ska leka lika bra där.
Visst är det en härlig bild på barnen? De visade sig vara ganska lika. Springglada men inte härjiga, pysslande men inte så välutvecklat tålamod. Integritet men inte speciellt blyga. (ja, Milton är grön från topp till tå...)
Ja just det, ett boktips till småbarnsföräldrar eller förresten till alla som omges av barn. Nästa generation. Läs Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: om genusfällor och genuskrux i vardagen. Jag fick mitt bokpaket idag så jag har bara hunnit bläddra lite i den som hastigast men är redan stormförtjust. Istället för att jag, som inte lästboken, skriver vad den handlar om så läs här. Nu ska jag gå och lägga mig (och läsa en eller tjugo sidor i boken!), intensivpluggar på dagarna så jag är trött som en nyföding så fort klockan slagit 20:00.
Ajöss!
Japan
På tal om Japan så kan jag inte sluta fascineras över vilket sympatiskt folk det verkar vara. Smarta och empatiska. Förebilder helt enkelt.
Något som jag visserligen inte riktigt begriper är att de bygger så folktätt och så fullständiga samhällen precis intill kusterna som man vet är under ständigt hot av jordskalv och tsunamis. Det är dock imponerande att se hur de samarbetar nu efter katastrofen. Att människor enas och hjälps åt i svåra lägen är väl förvisso inget ovanligt men efter Katrina i New Orleans tog det inte lång stund innan det som stod kvar plundrades, vilket inte ska pågå i Japan enligt en Svt-medarbetare på plats.
Jag hörde att de planerade (och kanske genomför just nu?) att stänga av energitillförseln i stadsdelar och städer i skift så att energiåtgången minskar och inget område blir helt utan. Jag hoppas att alla länder har en lika rättvis krisplan.
Tänkvärt, skrämmande och spännande:
Det är sannolikt att något osannolikt kommer att hända. - Aristoteles
Snörik vår
Alla ni som gnäller över snön som kommit under dagen och hävdar att den globala uppvärmningen bara är bullshit - den meterologa våren, vilket innebär att dygnsmedeltemperaturen överstiger nollan en vecka i följd, konstaterades förra måndagen vilket är nästan två veckor tidigare än normalt. Men det ska tydligen vara ett envist snötäcke vi har nu, läste att snötäcket inte varit såhär djupt i mitten av mars på 40 år... Passa på att njuta medan vi har vita vintrar säger jag. Nu har vi haft två kalla vintrar i rad, snart kommer det varmare vintrar.
Jag kan inte låta bli att undra över om Eyjafjallajökulls utbrott förra året har något med kylan att göra. Vulkanutbrott lämnar aska och partiklar i atmosfären som reflekterar ut en del av solstrålningen innan det hunnit nå jordens yta och verkar på så vis avkylande. Denna effekt kan vid större utbrott pågå under ett par år. Jag har dock inte hört något om någon teori kring det och det var väl inga jätteutbrott som skedde (lyckligtvis!).
I övrigt tycker jag det är intressant med kärnkraftsdebatten som kommit igång lite efter problemen i Japan. Jag personligen hoppas att tyskar och andra som satsat mycket på kärnkraft blir lite skitnödiga och börjar forska i nya lösningar på framtidens energiproblem. Tyskland har ju dessutom mycket kolkraft att avveckla.
Ja, det är vad jag funderar på just nu. Ska försöka komma med något personligare imorgon, trevlig helg!
110314
Har varit ovanligt pigg idag. Eller normalpigg snarare, vilket dock är lite anmärkningsvärt eftersom jag somnade efter 3 inatt.
Imorgonbitti bär det av till Kalmar igen.
Naturvetenskapen från helvetet
Herregud, jag borde sova nu! Jag har redan försökt en gång men lyckades inte då. Antagligen sov jag för länge imorse (till 10), det var min sovmorgon idag.
Jag har pluggat större delen av dagen, och insett att jag både gillar och nära nog hatar naturvetenskap. Jag börjar avundas kvinnan på vandrarhemmet som nöjt deklarerade att man skulle plugga och jobba med människor, då behöver man inte vara bra på matte och kemi. Nu är matte inget som besvärar mig längre, den kursen blev klar i höstas, men kemin följer mig som min egen skugga.
Jag tvivlar på att jag blir en bättre människa av att veta vilka protoner och elektroner som driver nervsignaler. Jag kommer heller aldrig ha någon nytta av det i mitt blivande yrkesliv. Likväl borde jag kunna rabbla det flytande just nu... Jag vill att en varelse ska vara just den varelsen, inte en vandrande kemisammansättning!
Dags för ett nytt sovförsök, denna gång ska jag vara mer envis.
Isch
Jag har ju tidigare klagat på ont i ryggen och idag googlade jag ischias för att lära mig mer om det. Om ischiasnerven är i kläm ska man visst få ont i lår- och vadmusklerna på baksidan men det är ju inte alls mitt problem utan det liknar mer falsk ischias, ryggsmärtor.
Under helgen och början på veckan gjorde det rätt ont i ryggen, eller ja, det är ju främst vid vissa rörelser, speciellt när det handlar om att lyfta tunga saker från låga höjder (läs en Fillifjonka på golvet) eller olika vridmoment. De senaste dagarna har det dock varit bättre igen, tills idag då det helt utan vettig anledning började göra svinont igen.
Vid ett tillfälle i eftermiddags lekte jag med Milton på golvet men kunde knappt ta mig upp efteråt. Väl uppe behövde jag böja mig ner till golvet och lyfta upp telefonen som låg där men det gick bara inte! Som tur var började Milton dra i sladden så jag fick upp telefonen där den ska vara... (jo, vi har såndär telefon som sitter på en liten ställning på väggen och är förankrad i väggen med en sladd. Tidigare hade vi drivor av trådlösa telefoner men Milton, som inte ens var ett år då, tryckte på knappar så samtliga slutade fungera)
DET RÄCKER NU!!!!
Det är i den högra punkten (utan pilarnas smärtväg) som det gör ont.
Äntligen värmer solen
Åh vilket härligt väder det är idag! När jag klev upp imorse (före väckarklockan!!!!) snöade det men det avtog snart och nu är det strålande sol. Jag har dragit upp alla persienner i huset och hoppas på att solen värmer upp huset idag.
Igår var Miltons mössa borta när jag skulle hämta honom från dagis. Inte speciellt kul med tanke på att det bara var någon plusgrad och snön vräkte ner. Milton fick då låna min mössa men den var ganska så mycket för stor... Vi får väl se om mössan dyker upp, jag har inte sett något annat barn med likadan mössa så den borde inte följt med fel ägare hem.
Nu på förmiddagen har jag slutfört ett arbete som varit rätt krävande då det inte fanns mycket material att arbeta med. Dessutom har instruktionerna varit så tvetydliga att jag gjort fel ett par gånger. Nu hoppas jag att jag fått rätsida på det hela, inlämning i eftermiddag.
Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp te och ena kursboken. Längtar tills det är riktig vår så jag kan sitta utomhus istället!
Bättre sent än aldrig
Idag åt vi semlor en dag för sent. Milton fick för första gången en egen minisemla och tyckte det var gott. I alla fall grädden och den rosa marsipangrädden. Imorgon blir det förskolan för den lille, äntligen!
Bilderna är helt oredigerade. Skönt att det börjar bli ett annat ljus ute så man i alla fall ser vad det är för motiv utan att ljusa upp bilderna så de ser helgalna ut!
Snoriga familjen*
Vi vattnar Milton med spann, det är enklast så.
Efter lite tystnad är jag tillbaka igen. I helgen var ju mamma här och det var jättemysigt. Idag har jag tittat på massor av föreläsningar och skulle egentligen tittat på en just nu men det blev strul med bild och ljud när jag pausat så jag gav upp för dagen och fortsätter imorgon.
Hela familjen har varit dunderförkylda under förra veckan. Milton firade sin första feberfria dag på en hel vecka igår. Han är i princip helt bra nu men behöver vila upp sig lite innan han är redo för dagis igen, han orkar knappt med en dag hemma... Själv saknar jag smaksinnet, har varken känt smak eller doft sedan i onsdags förrutom korta glimtar alldeles före middagen ett par dagar. Precis så man tror att "yes, idag smakar maten!" men så blir det aldrig.
*= Snoriga familjen är en familj som det bokstavligen droppar snor om i en bok som Milton tycker mycket om - Noah och nästjuven. De senaste dagarna har vi verkligen varit snoriga familjen med hängsnor och blöta nysningar!
110303
Gaaaah! Jag har ont i en nerv eller något sådant ovanför högra skinkan så högerbenet är obrukbart till annat än att gå. Att vända sig i sängen kräver att man använder båda benen har jag insett. Suck, pust och plågsamt stön.
Om ett par timmar kommer mamma och min moster samt make och dotter. Har inte träffat dem på flera år så det ska bli jättekul (ok, mamma har jag ju träffat lite flitigare förstås...). Borde nog ställa mig i duschen snart, eller åtminstone börja fundera på var jag ska göra av Milton under tiden jag duschar...
Ordbajseri på en helt ny nivå
Mitt liv är så totalt ospännande just nu att jag tycker det känns onödigt att ens skriva något. Men för att inte bara skriva ett negativt inlägg så kan jag ju anteckna att jag noterat att det tycks gå någon jobbigt hosta bland barn (och vuxna?), massor av folk på Facebook som berättar om kraftigt hostiga barn. Den senaste meningen kanske inte upplevs som positiv (som motvikt till den trista inledningen) men det betyder ju faktiskt att det inte är Milton "det är fel på" utan att det är något som faktiskt "går". Om nu en smitta har ben. Jag tänker mig nog att smittor snarare svävar...
Å andra sidan smittar ju en del bakterier (virus? detta är INTE min starka sida) via direktkontakt. Dessa ser jag som fästingar fast mycket mindre. Eller kanske kardborrar, det beror nog på humör.
(nej nu ljuger jag ju, jag har inte en aning om vad för smittor som är luftburna och vilka som är "petburna", alltså funderar jag aldrig på hur dessa ser ut eller hur de ser ut när de förflyttar sig)
Idag åt vi förresten gratismat och gratisefterrätt. Tyvärr är det inte lika lyxigt som det låter men gratis är ju alltid, eh, gott. I alla fall bättre än om man betalat för eländet som sen bara smakar trist.
