Om våren, om våren


Jag älskar vår trädgård på våren. När blommorna slår ut, det är lummigt och det luktar gott och man blir glad vilket hörn man än går runt. På sommaren huserar allt för många mördarsniglar i gräset för att jag ska kunna njuta fullt ut. Så vi passade på idag, och igår och i förrgår och i förrförrgår, Milton och jag.


Jag ser dig...


Glass är gott


I vår trädgård kan man hitta det mesta. Pinnar med kottar från grannens ädelgran till exempel.


Körsbärsträden blommar för fullt. Om en månad blommar äppelträden.


Barn och hundar är säkert instängda, vissa upplever staketet som ett hinder men låter sig inte nedslås för det.


Med ett barns fantasi har man aldrig tråkigt




I vår trädgård finns inga räta linjer och de växter som vill får växa enligt egen idé. Just denna del är nog min favorit med de röda träden, gula busken, körsbärsträdet och tulpanerna.


Maskrosorna lyser som solar i det oklippta gräset. Till helgen försvinner de.








Sandlådan - snart över hela tomten


Tomten som sagt, vad trodde du jag menade?


Just chillin' on the sandlådeside...


Mellanmål


Även kaprifolen är värd att smakas på...


Hide and seek


Tvångsmatning


Ät och var glad kossa!




(näpp, sista bilden är inte efterhandsmontage, bara lite fasthållande av barn för att möjliggöra fotograferingen)


Bättre sent än aldrig


Idag åt vi semlor en dag för sent. Milton fick för första gången en egen minisemla och tyckte det var gott. I alla fall grädden och den rosa marsipangrädden. Imorgon blir det förskolan för den lille, äntligen!











Bilderna är helt oredigerade. Skönt att det börjar bli ett annat ljus ute så man i alla fall ser vad det är för motiv utan att ljusa upp bilderna så de ser helgalna ut!


Jag vill inte ha mer snö nu, jag vill ha sommar.


Vinterlek


Vi är inte bara fyra i vår familj som man, utifrån bloggen, skulle kunna tro. Tomas har en dotter som bor här varannan helg. Jag har dock valt att inte ta med henne i bloggen eftersom jag tycker det är svårt att "dra gränser" för vad jag kan och inte kan skriva i bloggen och vad båda föräldrarna samt barn tycker är ok. Men hon finns här och det är vi glada för!

Här kommer bilder från när vi alla fem i familjen var ute och byggde snögubbe (den slutgiltigt snögubben finns det inte bild på dock)

Snögubbeskaparna (jag hade inga vantar och höll i kameran)

 

Som sagt, katten är alltid med

 

- Rambo vänta på mig!

 

Det inträffar med närmare ett års mellanrum - att man lyckas få en bra bild på KF!

 

 


Förvårspromenad


Finns det försommar borde det väl finnas förvår? Och även om jag väl kanske tycker att det fortfarande är lite väl mycket vinter för att kallas vår så vill jag ha dagen som gått till en förvårdag. Sådetså.

Tidigare idag gick jag och Milton ut på en liten promenad, det var så varmt att vi kunde lämna overallen i hallen och dra på fodrade galonstället istället! Pinsamt nog har Milton bara rört sig på asfalt de senaste månaderna (förutom ovanpå snön som leagt så fint över marken). Men men, vi får ta igen det i vår och sommar! Bilderna är tagna med min mobil och är därför inte av superkvalitet, jag vet!


Katten följde som vanligt med ♥ Folk tror väl att jag tappat en skruv i skallen när jag går och kikar över axeln och ropar på barnet (?) som sitter i vagnen när det egentligen är katten jag håller koll på. ;)



Milton har en förkärlek för att följa efter folk. Här försöker han gå ikapp killarna som syns framför honom. Ett äldre par tyckte han var förtjusande när han började följa efter dem, varpå han blev förskräckt över uppmärksamheten och bytte riktning helt...



Katten, som till vardags mest kallas KF även om han är registrerad i namnet Rambo, har här fått syn på en hund. Rambo är inte överdrivet rädd för hundar (han är inte rädd alls för mamma och pappas schäfrar) men det är ändå bäst att hålla koll på dem, verkar han tycka.


När katten ändå var så tråkig och bara stod still passade Fillifjonkan på att kasta isbitar som han silade upp ur smältvattnet. På vägen hem ville han ha sina vantar och väl inne fick jag två iskalla tassar innanför halslinningen. Brrrr!

Januari i kort sammanfattning

Gaah, jag hade laddat upp bilderna på bloggen för att lägga ut dem i ett forum, problemet är bara att jag laddar upp dem i storleken 600 dit, här på bloggen måste jag ha 500 så det var bara att ladda om dem. Och det finns ju roligare saker än att ladda upp bilder här..


Busefisen! ♥


På fest med en spännande kartong


Bakhasande i hallen


IdaT-bodyn, vet inte om det varit på bild i bloggen tidigare?


Plaska är stenkul!

 


Med verktyg blir det ännu bättre...


Men det gäller att inte få vatten i ögon (eller mun)


Älskade, älskade lilla fis! ♥


Det droppar i duschen! Dagen efter stod han i duschen och kissade. Det ska börjas i tid! Ståkissande alltså ;)


Russin! (pappa, känner du igen de två yttre tårna? Tycker de påminner om våra...)


Vardagsbilder

Lite bilder finns det alltid utrymme för i bloggen.

På första bilden sitter Milton på golvet bredvid skrivbordet. Han kan leka nöjt och jag kan blogga/lägga in bilder/facebooka/whatever i lugn och ro. Datarummet är husets kallaste rum men tack vare det ekologiska fårskinnet som han fick i julklapp av farmor och farfar så slipper han frysa om rumpestumpen! Han sitter jättebra nu men jag lägger ut kuddar runt om för säkerhets skull. Det är ju inte så skönt att dimpa i golvet!

Igår fick Tomas lägga Milton för en av sovstunderna mitt på dagen. Tomas sov en stund med Milton mot sig sovandes på sida och när jag sedan tog upp Milton hade han fått en urtjusig frilla av att gnugga huvudet mot pappas tröja. Frisyren har han kvar även idag... (klicka på minibilden för förstorning)

Och så Rambo som busar och far, de är jobbiga de där små mössen som försvinner jämt och ständigt när de är så små. =/ På andra bilden är han på väg att vända sig till rygg, det är svårt att hinna med med kameran.

Den sista bilden bjuder jag på. Under kategorin dolda talanger ligger förmågan att suga in överläpper med näsan så man inte kan andas. Som Tomas sa när han tagit bilden - Kärleken är blind ;)














Jul och nyår 2009

Då var kameran äntligen tömd och jag kan konstatera att det blivit en del fina bilder under "helgerna" (även om det inte blev några foton alls under nyår...).

Den 21 december åkte Milton, Rambo och jag hem till mamma och pappa. Jag tänkte att vi skulle hinna med så mycket de där dagarna före jul men vi hann inte ens med hälften av det jag tänkt. Men det blev bra ändå! Tomas kom upp runt ett på natten till julafton efter att han slutat jobbet.

Innan vi kommit dit funderade jag lite på hur det skulle gå med katten och mamma och pappas stora schäfer. Arne (hunden) är jättesnäll men väldigt busig, nog kan en katt bli rädd av mindre. Det löste sig ganska fort då Rambo väste och gjorde två utfall mot hunden, sedan var hunden rädd för katten kommande dagar (även om de började leka lite de sista dagarna). Praktiskt. Han är så himla härlig lilla Rambo, helt orädd for han fram i hela huset.

Julafton blev en lugn och mysig dag. Jag och Tomas gick ut med Milton i pulkan nångång mellan frukost och Kalle. Vi vet inte vad som hände med helt plötsligt låg Milton med ansiktet ner i snön, han hade tippat sig ur pulkan. Han var förstås lite ledsen men det gick över så fort han hamnat innanför pappas jacka så mamma fick dra en tom pulka hem...

Som alla barn tyckte Milton att det var kul att öppna paket och en och annan lyckträff bland julklapparna hade vi fått till. Bland annat är han väldigt förtjust i en bok med djur och färgstarka sidor.

På juldagen kom brorsan och hans dotter upp och vi fick en repris av julafton i form av mat, tecknad julfilm, paketöppning, julgodis och myskväll. På måndagseftermiddagen stack Tomas och Rambo hem för att elda upp lite värme i huset. Jag och Milton åkte hem på onsdagen.

På nyårsafton fick vi besök av Tomas föräldrar samt Tomas moster med sambo. Vi åt gott och hade det trevligt. Strax före tolvslaget kom ett par vänner med barn över, sedan gick vi ut och tittade på fyrverkerierna tillsammans. Milton, som somnat runt 23-tiden, vaknade när det började smälla så han fick följa med ut. Han tittade fascinerat på färgexplosionerna och verkade inte rädd alls.

Nu har jag fått börja rätta till sovtiderna för Milton, fast han tycks halka tillbaka rätt av sig själv. Han verkade lite trött över huvud taget efter jul- och nyårsfirandet men nu börjar han vara sitt glada gamla jag igen.

Ett kort sammandrag av bilder:


Julaftonsmorgon


Julaftonsmorgon


Pulkaåkning - före fallet


Då var det äntligen dags! (efter lite poserande så mamma och mormor fått lite bilder)






Rambo fick julklappar av mamma och pappa, han fick bland annat en jätterolig cylinder med en plingande boll att tassa på inuti - en höjdare, enligt busen


Mina små älsklingar



Kul i gåstolen


Söt i gåstolen


Fundersam i gåstolen


Gåstolsnöje

Idag har det inte varit så mycket mer än snö på hjärnan. Vid lunchtid var jag ute och skottade i 1½-2 timmar och blev ändå inte klar, jag tror hela kvarterets snö plogats upp mot vårt staket (och postlåda) jag fick skotta lika mycket utanför tomten som på uppfarten... Milton var med mig en timme i pulkan och hejade på, även om han inte tycks vara superroad satt han där utan att klaga hela tiden.

Idag hade Milton riktigt kul i gåstolen. Han lyckades tuta på en av tutorna och tyckte det var jättkul. Han lyckades även sparka sig en bra bit framåt, fast små snuttar åt gången såklart. Mest "hoppar" han i den, skönt att han kan få utlopp för hoppandet utan att man måste hålla i...

När vi vaknade och gick upp i morse visade det sig att strömmen gått drygt en timme tidigare. Klockradion stod och blinkade. Just tack vare detta (och att vi inte ställt in den under dagen) kunde jag ganska enkelt räkna ut att skruttplutt varit vaken i 8 timmar idag. Bara. Men men, han är mestadels på gott humör när han är vaken i alla fall.

Imorgon säger prognosen att det ska vara -2 och solsken så då kanske jag lyckas ta mig in till Nynäs för sista julklappshandlingen!






Pappsen är rolig




Hopp hopp


Full koncentration krävs...

Vill passa på att tacka Sofia med familj samt Maria med gubbe för presentpengarna som betalade gåstolen!


Min dag i bilder (och temp)


Uppstigning 9:30. På med tjocktröja och byxor över pyjamasen och så luddiga tofflor på. Eller? På de tre sekunder det tar att starta upp kameran och fälla upp blixten hade han redan fått av sig den ena helt och den andra halvt. Leta fram strumpor, tända eld i spisen sen frukost. Julpyntet väntar på att få packas upp...




Lek i gymmet medans mamma stökar i köket. Fast mesta delen av tiden gick åt till att hålla ögonen på katten (syns mellan huvud och arm på Milton) som mer än gärna leker i babygymmet, upptaget eller ej. =/ Sen åkte lilla plastgranen fram och den är ajabaja men ack så lockande. Temperaturen föll under frukosten till 15,6 så det har faktiskt börjat jobba sig uppåt här...


Med ungen i säng var det så dags att fylla på kylen med julmust som finns i garaget. Vid närmare eftertanke var jag dock inte uppvärmd nog för att gå ut och skotta... ;) Under natten och hela dagen har det blåst något grönjävligt. Mina spår till och från vedboden blåste helt igen på en timme till en halvmeters driva vid altanen..


Efter en smutt av Tomas frukostte (han gick upp 12:30) kände jag mig redo för lite skottande. Upptäckte att en hel back gick in i översta facket i kylen! Kom på mig själv med att tycka att det började kännas varmt inne...


Dammsugning och senare rengöring och smörjning av soffan. Ser ni det vita på ena dynan, lodrätt? Det är bebisspya. Strax efter att soffan blivit som ny *host* åt Mille och jag lunch. Sedan lekte vi en stund på golvet, han har verkligen blivit stabil när han sitter!


Hyacinterna vattnade, dags att knata iväg med julkorten...


Katrinplommonpuré på väg till frysen, en ruta i Milles morgongröt så är magen glad. =) Just nu håller jag på att koka och mixa ihop så mycket mat det bara går (nåja, en omgång/dag då jag inte har så många istärningsfack) så vi har mat till jul när vi är hos mina föräldrar. Det känns lite overkill att släpa med matberedaren...


Svampstuvning på gång! I övrigt serverades pannbiff och potatis. Mums! Sedan blev det lite mys i soffan innan Tomas åkte iväg till jobbet.


Kvällsgröt för valpen som sovit ovanligt mycket under dagen. Kanske växer han på sig ännu mer..


Så trött var han! Fyrtio minuter senare sov han i alla fall...

Som sagt inte världens mest spännande dag idag men det har varit kul att ha kameran igång så ofta, det har blivit många bilder, framför allt på Milton, som inte hade blivit tagna annars. Just nu visar termometern -5 ute och +22,0 inne. Här i datarummet har det faktiskt blivit hela 20 grader. ;)

Imorgon ska jag nog åka och köpa de sista julklapparna och kanske lite kläder till Milton till jul. Om vädret tillåter. Tomas ringde just och sa att det snöat närmare 1,5 dm på de två timmar han varit på jobbet och det är bara ca 4 mil bort. Det kommer ingen snö här än men stjärnklart är det definitivt inte...



En fasansfull upptäckt


Bloggproblem

Igår postade jag ett inlägg under eftermiddagen. Det är spårlöst försvunnet. Jag antar att det aldrig kom upp ens. Det känns ju sådär men var väl inget superintressant inlägg i alla fall.

När jag igår var in till Nynäs hittade jag tyvärr inte en sådan leksak till Milton som jag var ute efter. Däremot passade jag på att köpa stumpor med pluttar under så han får grepp med fötterna i sina vilda lekar. =) Sen blev det lite annat, eventuellt bilder imorgon!

Idag bytte vi från ligginsatsen till sittdelen. Och, eh, jag erkänner villigt att jag inte begriper hur man ska knäppa selen... Eller hur man gör när det regnar, regnskyddet vi har går inte att använda till sittdelen. Nåja, det ger väl med sig med tiden.

Milton har fortfarande lite snor/slem i övre luftvägarna men hostan har gått över. Försökte få tag på bvc-tanten imorse för att rådgöra kring den planerade vaccinationen imorgon men jag kom aldrig fram. Det blir till att gå upp i tid imorgon igen och ringa tills telefonlinjen glöder.

Lite bilder från senaste dagarna. Jag vet inte om det är jag, kameran, vädret eller alltihop men ALLA bilder är skitmörka. Jättetråkigt. Försökte fota idag när det var "ljust". Resultatet finns nedan, det ser ju ut att vara mitt i natten på alla bilder. =(

Kronologisk ordning.

Jag saknar PS! ='(


Mmmm, gröt!


Slagna hjältar


Serveras ingen mat får man ta saken i egna händer


Här syns det ju faktiskt att det är dag. Eller i alla fall motsvarande tidpunkt såhär i vintertider


Såhär satt skrutt (bortsett från nappen) i en timme medans jag stökade i köket! ♥ (ja, förrutom alla 5473859 gånger jag fick lägga upp leksakerna efter att han mer eller mindre omedvetet haft ner dem på golvet)


Sova, äta, leka

Den nya stolen är uppskattad. När vi ställt den i vardagsrummet har han uppsikt över mamma och pappa samt har sina leksaker lättillgängligt. Perfekt tycker Milton.







Inte är han undernärd i alla fall...


Pill


Förfall

I eftermiddags satte jag Mille i bärselen och traskade iväg till affären för att inhandla lite c-vitaminer i form av frukt. I kassan upptäckte jag en f.d. arbetskamrat framför oss och ja, det visade sig att hon var där i jobbet för med sig hade hon en brukare. Så himla kul att se! Nu är det ju åtta månader sen jag slutade jobba och jag saknar verkligen "mina" härliga brukare. Jag tror brukaren kom ihåg mig i alla fall lite för h*n tittade länge, länge på mig. =)

Jag jobbade på ett hem med autistiska ungdomar. Ett härligt jobb med många skratt och roliga minnen!

Milton är förkyld eller i alla fall väldigt snorig och rosslig. Ingen feber än lyckligtvis. Imorgon ska vi till BVC för att kolla längt+vikt samt nya vaccinationssprutor. Jag hoppas verkligen att det går lika bra som sist - feberfritt och bara lite gråt.

Nu ska jag lägga Milton, som är nyvaken, i gymmet framför brasan och göra en smoothie på banan, jordgubb, kiwi och apelsin. Till det en varm kopp ingefära- och citronvatten. Jag tänker inte bli förkyld.




Ny upptäckt 091025


091021

Mulet väder ute och jag är sååå trött. När Milton har ätit om nätterna har jag svårt att somna om, jättedumt!

Igår åkte jag alltså till min kompis Pilchy och lämnade lille Mille hemma med mamma och pappa. Vi köpte en flaska och ersättning så de kunde mata. Han har ju aldrig varit svår att få att ta flaskan (han brukar äta utan att bry sig alls!). Innan jag åkte matade vi i honom gröt som han åt med samma aptit som i måndags, helt plötsligt måste han ha lärt sig hur man gör.

Det var en härlig eftermiddag och kväll men tillsist ringde mamma och sa att Milton vägrade äta. Så då var det bara att packa ihop och bege sig hemåt. Han hade trots allt hållit humöret uppe bra, han står sig så himla bra på gröten! I eftermiddag ska vi träffas igen men idag får väl skruttis följa med. =)

Petade in lite bilder från kameran så här är en liten bilduppdatering.


Grötätande, innan han kom på hur man gör.


Trött fis

 

Hoppeti...

 

...hopp! (det är pappsen som klätt på! Hehe)


Nya bilder

Det har varit lite dåligt med Miltonbilder på sista tiden så här kommer det lite färska bilder!

Jag suckar och svär alltid över att min kamera är så hopplös. Jag vet att det är JAG som är hopplös men det känns så mycket bättre att skylla på kameran. Men alltså, så dåligt ljus är det ju inte på bilderna ändå - ett, två och fyra är helt oredigerade (förrutom att de är beskurna då).


Notera gröten som helt korkat igen ena näsborren. Från ikväll.


Den lite knubbiga profilen. ;) Och för er som är insatta - det där är mammas öra!


Haha, det ser ut som att han tar kort på sig själv! "Om jag putar med läpparna och spärrar upp ögonen samtidigt som jag försöker se söt ut..."


Och så denna igen, det har snabbt blivit en ny favoritbild!


Mad dawg

Jag väckte liv i den gamla laptopen idag för att titta på gamla bilder. Minst hälften av alla bilder är på Arne, mamma och pappas schäfer. Arne är en extremt levnadsglad hund som ser varje situation som en möjlighet till lek. Smart är han inte heller, jag är rädd att om man sätter sitt öra mot hans så skulle man höra vågor skvalpa och måsar tjattra där inne, detta går dock ej att bevisa eftersom Arne redan hunnit hämta en pipleksak och börjat terrorisera dig med den under tiden du satte dig på huk bredvid honom.

Hur som helst så är han en rättigenom godhjärtad hund som fått många att skratta åt hans korkade påhitt genom åren. Den dagen han inte finns mer kommer världen te sig något mer sansad men också lite tråkigare.

Bilderna i detta inlägg är överlag väldigt dåliga kvalitetsmässigt, men de visar så väl vem Arne är.




Detta är sinnebilden av Arne. Jag minns att den väckte stort intresse när den var nytagen eftersom den är så "på pricken". Stor, hårig och korkad. =)




Hårig som en riktig karl på magen...






Bild ett: Arne letar efter något att leka med Tomas med. Bild två: i brist på bättre leksaker får benet duga! Bild tre: störtdyker efter en pinne

Sedan Tomas kom in i Arnes liv (dvs ungefär samtidigt som Tomas kom in i mitt liv) har han älskat honom mer än mig. Så är det bara. Det spelar ingen roll att jag funnits med i Arnes liv sen han flyttade från mamma och kullsyskonen, Tomas är hans favorit och det märkt tydligt när vi kommer på besök. Mig drar han som ett streck förbi medan Tomas knappt kan värja sig från den överlyckliga...

 

 












































Men mitt i all dårskap så gömmer det sig en väldigt vacker hund, tro det eller ej. Den absolut finaste bilden jag tagit är på Arne som kan vara ganska fotogenisk när han väl sitter still (det gäller att vara snabb...).




Tidigare inlägg
RSS 2.0