Gammalt


Är hos mamma och pappa just nu och hittade lite gamla bilder. Lägger upp bilder här så jag kan spara ner dem hemma (jo, det finns ju usb och cd-brännare, men sånt är så vansinnigt tråkigt att hålla på med, och förvara...).

Först ut är marsvinen Agda och Asta som jag köpte när jag var 11 år (Agda i dec -97, Asta jan/feb -98). De stod i ett hörn i köket och började vissla på traditionellt marsvinsljud varje gång kylskåpet öppnades (det fanns ju sallad där!) och sommartid när någon gått i ytterdörren, det kunde ju vara någon som kom med en knippe gräs eller dags för några timmar i marsvinsgården.

 

Fina, härliga Agda!

 

Grisarna i hinken på väg ut, först bar vi dem i en svampkorg men de blev så ivriga att komma ut att de klättrade över de låga kanterna i korgen så de fick vackert nöja sig med att sitta i den trånga hinken under transporten till trädgården).

 

Paggan i hagen!

 

Zingo och Lokie i hagen.

 

 

Lisa ♥

 

Fina Nobbe! (95-03)

 

 


Sköna maj


Efter allmän förvirring blev solhatten kvar på förskolan. Lika bra att passa på att fota lite.









Milton du glömde något!


Äs! (häst)




Hejkissenskavikramaslite?























Nej gräset blev aldrig klippt i helgen, det regnade ju...

Barbies nya konkurrent


Har ni hört talas om den nya dockan Eden? Tanken med Eden var att ta fram en docka som inte är onaturligt mager utan en hälsosam lillasyster till Barbie. Äntligen!





Nä, jag skojade bara. Bilderna ovan visar livs levande Eden Wood, 4 år. Det är så fruktansvärt bisarrt att man retuscherar ett barn så överjävligt! Det arma barnet är en superstjärna inom skönhetstävlingarna i Usa. Såklart.


Förra veckan berättade en mamma för en reporter att hon injicerat botox i sin åttaåriga dotter eftersom hon hade en del smilegropar och veck i pannan vid grimager för att över huvud taget kunna visa ansiktsuttryck rynkor. Nyheten nådde Sverige och Aftonbladet men i Daily Mail finns en klipp från intervjun med mamman: http://www.dailymail.co.uk/news/article-1386312/Pageant-mum-gives-year-old-daughter-BOTOX-WAXES-legs.html

Efter att ha kikat runt på Youtube efter sökning på Baby Beauty Qeens och Toddlers & Tiaras så börjar jag minst sagt tappa tron på mänskligheten. Hur kan det ens förekomma tävling i barns utseende? Och hur kan man låta det fortgå när föräldrar blir fullkomligt rabiata och torterar sina barn för att uppfylla egna, misslyckade, drömmar?








Detta är en parodi på de riktiga pageants, men det enda som skiljer är att sexigheten här är uttalad...



I filmerna (som jag skrev ovan) får man ser hur 5-7-9-åringar spray-tan:as, tydligen har vissa svårare att bli bruna, det är en mamma snabb att tala om när de ska spraya dottern för tredje gången inför en tävling. En annan hade skönhetsopererats som 7-åring och barnen finner sig i det mesta efter ett "ska man vara fin får man lida pin".

Hur mår dessa barn när de blivit stora? Att redan som bebis behandlas som en docka som ska göras fin och visas upp, att aldrig få sitt "nej jag vill inte" rörande sin egen kropp respekterat, hur ska man då kunna respektera sin egen kropp? Det är illa nog att vuxna kvinnor objektifieras, det är bara äcklig misshandel när det handlar om barn.







Flickan som injicerats med botox har blivit omhändertagen nu. http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13039105.ab Tack och lov.


Några fler ord


Just nu känns det verkligen som att Milton är på gång verbalt. Han gör sig bättre förstådd även om man inte alltid förstår vad det är han säger. Idag sa han bok (oah) för första gången och nalle (ae) när vi var ute och gjorde "nallekakor" i sandlådan.

Han tycker det är väldigt roligt med sånger för tillfället. Det räcker att man sjunger en visa för honom en gång för att han ska sjunga på den och bli överlycklig när man sjunger med. De sånger som han velat sjunga nu på sista tiden (som vi inte sjungit mycket alls tidigare) är Bä bä vita lamm, har du sett min lilla katt och blinka lilla stjärna. Kvällstid tycker han det är kul med trollmors visa och hoajaj ajaj buff, han sjunger gärna med i refrängen. Han har dock slutat vifta förebrående med pekfingret till ajaj-andet...

Efter middagen idag skulle Milton och jag ut en stund, vi stod båda i hallen när jag frågade Tomas var hans solhatt var. Jag hann knappt ställa frågan klart innan Milton gick ut i långhallen mot sovrummen, Tomas svarade att Milton hade haft den och mycket riktigt - Milton kom ihåg var hatten var och hämtade den medans vi vuxna inte hade någon aning om var den var. Det är så härligt att han blivit en egen individ! Det har han ju alltid varit men nu tar han egna beslut, tänker och agerar utan att man styr honom. Fantastiskt!


Vi är med i en undersökning som de gör på Karolinska institutet i Huddinge och för denna studie ska vi nu i veckan ha aktivitetsmätare på oss. Vi fick hem mätarna i onsdags som var förprogrammerade att starta klockan 6 imorse. I fredags tänkte jag att jag skulle förbereda Milton på att ha sin klocka som vi kallar dem, men han vart jättearg och skulle absolut inte ha klockan på sig. Det var bara att ställa in sig på krig måndagmorgon alltså, resonerade jag.

Ack så fel jag hade! Milton tittade knappt på klockan när vi satte på den imorse, på dagis rapporterade de att han inte gjort något med den på hela dagen förrutom precis innan jag hämtade honom, då hade de dragit tröjärmen över så var det bra igen. När jag kom till Milton pekade han på bulan på tröjan och jag visade min klocka, efter det har han inte så mycket som petat på klockan, duktiga unge! ♥



Att skjuta runt på dockvagnen är riktigt kul tycker Milton. Helst ska det gå i hundra knyck, i det höga gräset (OBS, ej vår gräsmatta ;) ) går det i lagom fart tycker jag...


I vagnen ligger en docka och en hink sand (utan hink).


Parrot maiden


Hittade en underbart rolig fågel. Lyssna på originallåten först, i alla fall den första minuten för att höra delen som fågeln sjunger!





Ok, nu är det dags för Lolita:



Några dagar för mig själv


Sedan igårkväll är jag alldeles ensam här hemma. I tisdagsmorse lämnade jag familjen och åkte från påskfirandet hos mamma och pappa med sambo, barn och katt till skolan i Kalmar där det varit tre prov, två heldagar med fältstudier (i onsdags var vi ute från 9:00 till 20:00) samt föreläsningar. Den här gången blev det en dag extra på grund av att vi skulle ta igen ett tillfälle som ställdes in i januari på grund av alldeles för mycket snö. Klockan 19 igår parkerade jag bilen utanför huset. Då hade ingen varit i huset på 8 dygn, Tomas och Milton åkte i tisdags upp till Tomas föräldrar i Dalarna och de kommer hem imorgon.

Det var helt ljuvligt att äntligen få sova i sin egen säng. Inatt sov jag oavbrutet från det att jag somnade för natten tills jag var utvilad och vaknade. Det har inte inträffat på två år, eller det är nog snarare 2 ½ år sedan sist med tanke på graviditetskissande mitt i nätterna. Under dagen har jag inte gjort något vettigt alls, bara haft kvalitativ egentid som man säger nuförtiden...

Visst saknar jag mina älsklingar men jag undviker att tänka på dem så det går bra med ensamheten. Nu tänkte jag dra igång spotify och vrida upp volymen så grannarna tror att kvarterets valborgsfest är här för att verkligen utnyttja sista dagen med fri spotify (de ändrar ju tillgängligheten från och med imorgon!). När musiken är öronbedövande hög skyndar jag mig ut i köket och städar lite innan jag hyr en film och käkar B&J! Imorgon tänkte jag plugga lite innan mina darlings kommer hem. Eventuellt. ;)



Sotis (mamma och pappas katt) och Rambo är bästa kompisar. De är ute på äventyr ihop och leker som katter gör bäst. Det är underbart att se dem tillsammans! Bilden är ärligt snodd från mammas blogg eftersom det är jag som tagit bilden. ;)


Tomas feta regnbåge röks på grillen. Mamma har tagit bilden, tycker den är riktigt cool i färger och rökighet. En såndär bild som bloggarna med abstrakta bilder skulle döpa till Smoke och låta bilden tala för sig själv.


Mobilbild från torsdagens exkursion vid Ölandsraukarna. Det blåste något överjävligt hela dagen förrutom på ett ställe med en stor sanddyna som vi stannade vid. Sanden var alldeles vit, solen värmde oss och det var skönt att vila från vinden. Jag tror vi alla blev lite förälskade i den härliga sanddynan. Sanddynan skymtar längs landrimpan en bit bort. Två flugor i en smäll/bild!


Det går ingen nöd på mig, dagens middag var fantastisk med en fet vitlöksburgare med en kall Heineken till!


Imorgon får jag lukta och pussa mitt fina hjärta igen!


Pottdebut


Idag kissade Milton på potta för första gången!

Eftersom han inte visat något större intresse för sitt kiss och bajs har vi låtit det vara, vänta på att sommaren ska komma så han kan springa ute med rumpan bar och upptäcka att när jag känner såhär så händer det här.

Men idag hade vi så varmt inne och det var så länge sedan Milton fick springa runt barbakad så vi struntade i att ta på blöjan på eftermiddag och lekte lite med pottan. När jag sedan står och steker lax hör jag hur han tar i lite när han sitter på pottan (vilket han då gjort till och från i en kvart). Och mycket riktigt var det en pöl i pottan! =)

Vi tittade på kisset, skvalpade lite med det och hällde sedan ut det i toaletten.


Tidigare under eftermiddagen låg vi på golvet och busade. Milton satte sig då på min mage och började luta åt sidan för att leka "Prästens lilla kråka". Eftersom vi var lite för nära stenugnen just då sa jag att "du får leka det med mormor istället", varpå Milton pekar på telefonen bakom oss och visar att han vill prata med mormor i telefon. När mormor väl svarat snackade han på som aldrig förr i telefonen! ♥




(Milton tyckte det var lite obehagligt att gå helt bar så han gick runt en stund med dessa byxor. Stövlarna skiljs han helst inte ifrån. Alls.)


Tack och gonatt


Nej mitt nya försök att komma igång med bloggen går ju sådär. Jag känner att om jag bloggar har jag ingen tid att svara och läsa er andra som bloggar. Och om jag läser och skriver i andras bloggar vill jag ju skriva själv och dela med mig. Så det kommer åter bli lugnt här, eventuellt skriver jag lite inlägg då och då när det hänt något speciellt, kanske för att fortsätta dokumentationen av Miltons uppväxt.


I söndags var vi och firade en nästan 26-månaders "på tvåårsdagen", de båda kidsen var blyga för varandra och oss vuxna i ca två minuter, sedan for Milton runt på upptäcksfärd i lägenheten och snart hängde tvååringen på. Sedan var det lek tills det var dags att åka, endast med avbrott för matintag. Det var jätteroligt att se dem och att Milton inte är så blyg längre. Han kramade helt spontant "den andra mamman" när hon hjälpte honom att hoppa i sängen och "den andra pappan" fick en (eller snarare tog en) kram innan vi gick.

På fredag ska jag och Milton gå till öppna förskolan, det var jättelängesen vi var där och jag hoppas att han ska leka lika bra där.


Visst är det en härlig bild på barnen? De visade sig vara ganska lika. Springglada men inte härjiga, pysslande men inte så välutvecklat tålamod. Integritet men inte speciellt blyga. (ja, Milton är grön från topp till tå...)


Ja just det, ett boktips till småbarnsföräldrar eller förresten till alla som omges av barn. Nästa generation. Läs Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: om genusfällor och genuskrux i vardagen. Jag fick mitt bokpaket idag så jag har bara hunnit bläddra lite i den som hastigast men är redan stormförtjust. Istället för att jag, som inte lästboken, skriver vad den handlar om så läs här. Nu ska jag gå och lägga mig (och läsa en eller tjugo sidor i boken!), intensivpluggar på dagarna så jag är trött som en nyföding så fort klockan slagit 20:00.

Ajöss!


Japan


På tal om Japan så kan jag inte sluta fascineras över vilket sympatiskt folk det verkar vara. Smarta och empatiska. Förebilder helt enkelt.

Något som jag visserligen inte riktigt begriper är att de bygger så folktätt och så fullständiga samhällen precis intill kusterna som man vet är under ständigt hot av jordskalv och tsunamis. Det är dock imponerande att se hur de samarbetar nu efter katastrofen. Att människor enas och hjälps åt i svåra lägen är väl förvisso inget ovanligt men efter Katrina i New Orleans tog det inte lång stund innan det som stod kvar plundrades, vilket inte ska pågå i Japan enligt en Svt-medarbetare på plats.

Jag hörde att de planerade (och kanske genomför just nu?) att stänga av energitillförseln i stadsdelar och städer i skift så att energiåtgången minskar och inget område blir helt utan. Jag hoppas att alla länder har en lika rättvis krisplan.



Tänkvärt, skrämmande och spännande:
Det är sannolikt att något osannolikt kommer att hända. - Aristoteles

Snörik vår


Alla ni som gnäller över snön som kommit under dagen och hävdar att den globala uppvärmningen bara är bullshit - den meterologa våren, vilket innebär att dygnsmedeltemperaturen överstiger nollan en vecka i följd, konstaterades förra måndagen vilket är nästan två veckor tidigare än normalt. Men det ska tydligen vara ett envist snötäcke vi har nu, läste att snötäcket inte varit såhär djupt i mitten av mars på 40 år... Passa på att njuta medan vi har vita vintrar säger jag. Nu har vi haft två kalla vintrar i rad, snart kommer det varmare vintrar.

Jag kan inte låta bli att undra över om Eyjafjallajökulls utbrott förra året har något med kylan att göra. Vulkanutbrott lämnar aska och partiklar i atmosfären som reflekterar ut en del av solstrålningen innan det hunnit nå jordens yta och verkar på så vis avkylande. Denna effekt kan vid större utbrott pågå under ett par år. Jag har dock inte hört något om någon teori kring det och det var väl inga jätteutbrott som skedde (lyckligtvis!).



I övrigt tycker jag det är intressant med kärnkraftsdebatten som kommit igång lite efter problemen i Japan. Jag personligen hoppas att tyskar och andra som satsat mycket på kärnkraft blir lite skitnödiga och börjar forska i nya lösningar på framtidens energiproblem. Tyskland har ju dessutom mycket kolkraft att avveckla.

Ja, det är vad jag funderar på just nu. Ska försöka komma med något personligare imorgon, trevlig helg!

110314


Har varit ovanligt pigg idag. Eller normalpigg snarare, vilket dock är lite anmärkningsvärt eftersom jag somnade efter 3 inatt.

Imorgonbitti bär det av till Kalmar igen.

Naturvetenskapen från helvetet


Herregud, jag borde sova nu! Jag har redan försökt en gång men lyckades inte då. Antagligen sov jag för länge imorse (till 10), det var min sovmorgon idag.

Jag har pluggat större delen av dagen, och insett att jag både gillar och nära nog hatar naturvetenskap. Jag börjar avundas kvinnan på vandrarhemmet som nöjt deklarerade att man skulle plugga och jobba med människor, då behöver man inte vara bra på matte och kemi. Nu är matte inget som besvärar mig längre, den kursen blev klar i höstas, men kemin följer mig som min egen skugga.

Jag tvivlar på att jag blir en bättre människa av att veta vilka protoner och elektroner som driver nervsignaler. Jag kommer heller aldrig ha någon nytta av det i mitt blivande yrkesliv. Likväl borde jag kunna rabbla det flytande just nu... Jag vill att en varelse ska vara just den varelsen, inte en vandrande kemisammansättning!

Dags för ett nytt sovförsök, denna gång ska jag vara mer envis.

Isch


Jag har ju tidigare klagat på ont i ryggen och idag googlade jag ischias för att lära mig mer om det. Om ischiasnerven är i kläm ska man visst få ont i lår- och vadmusklerna på baksidan men det är ju inte alls mitt problem utan det liknar mer falsk ischias, ryggsmärtor.

Under helgen och början på veckan gjorde det rätt ont i ryggen, eller ja, det är ju främst vid vissa rörelser, speciellt när det handlar om att lyfta tunga saker från låga höjder (läs en Fillifjonka på golvet) eller olika vridmoment. De senaste dagarna har det dock varit bättre igen, tills idag då det helt utan vettig anledning började göra svinont igen.

Vid ett tillfälle i eftermiddags lekte jag med Milton på golvet men kunde knappt ta mig upp efteråt. Väl uppe behövde jag böja mig ner till golvet och lyfta upp telefonen som låg där men det gick bara inte! Som tur var började Milton dra i sladden så jag fick upp telefonen där den ska vara... (jo, vi har såndär telefon som sitter på en liten ställning på väggen och är förankrad i väggen med en sladd. Tidigare hade vi drivor av trådlösa telefoner men Milton, som inte ens var ett år då, tryckte på knappar så samtliga slutade fungera)

DET RÄCKER NU!!!!


Det är i den högra punkten (utan pilarnas smärtväg) som det gör ont.


Äntligen värmer solen


Åh vilket härligt väder det är idag! När jag klev upp imorse (före väckarklockan!!!!) snöade det men det avtog snart och nu är det strålande sol. Jag har dragit upp alla persienner i huset och hoppas på att solen värmer upp huset idag.

Igår var Miltons mössa borta när jag skulle hämta honom från dagis. Inte speciellt kul med tanke på att det bara var någon plusgrad och snön vräkte ner. Milton fick då låna min mössa men den var ganska så mycket för stor... Vi får väl se om mössan dyker upp, jag har inte sett något annat barn med likadan mössa så den borde inte följt med fel ägare hem.

Nu på förmiddagen har jag slutfört ett arbete som varit rätt krävande då det inte fanns mycket material att arbeta med. Dessutom har instruktionerna varit så tvetydliga att jag gjort fel ett par gånger. Nu hoppas jag att jag fått rätsida på det hela, inlämning i eftermiddag.

Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp te och ena kursboken. Längtar tills det är riktig vår så jag kan sitta utomhus istället!


Snoriga familjen*



Vi vattnar Milton med spann, det är enklast så.



Efter lite tystnad är jag tillbaka igen. I helgen var ju mamma här och det var jättemysigt. Idag har jag tittat på massor av föreläsningar och skulle egentligen tittat på en just nu men det blev strul med bild och ljud när jag pausat så jag gav upp för dagen och fortsätter imorgon.

Hela familjen har varit dunderförkylda under förra veckan. Milton firade sin första feberfria dag på en hel vecka igår. Han är i princip helt bra nu men behöver vila upp sig lite innan han är redo för dagis igen, han orkar knappt med en dag hemma... Själv saknar jag smaksinnet, har varken känt smak eller doft sedan i onsdags förrutom korta glimtar alldeles före middagen ett par dagar. Precis så man tror att "yes, idag smakar maten!" men så blir det aldrig.


*= Snoriga familjen är en familj som det bokstavligen droppar snor om i en bok som Milton tycker mycket om - Noah och nästjuven. De senaste dagarna har vi verkligen varit snoriga familjen med hängsnor och blöta nysningar!


110303


Gaaaah! Jag har ont i en nerv eller något sådant ovanför högra skinkan så högerbenet är obrukbart till annat än att gå. Att vända sig i sängen kräver att man använder båda benen har jag insett. Suck, pust och plågsamt stön.

Om ett par timmar kommer mamma och min moster samt make och dotter. Har inte träffat dem på flera år så det ska bli jättekul (ok, mamma har jag ju träffat lite flitigare förstås...). Borde nog ställa mig i duschen snart, eller åtminstone börja fundera på var jag ska göra av Milton under tiden jag duschar...

Ordbajseri på en helt ny nivå


Mitt liv är så totalt ospännande just nu att jag tycker det känns onödigt att ens skriva något. Men för att inte bara skriva ett negativt inlägg så kan jag ju anteckna att jag noterat att det tycks gå någon jobbigt hosta bland barn (och vuxna?), massor av folk på Facebook som berättar om kraftigt hostiga barn. Den senaste meningen kanske inte upplevs som positiv (som motvikt till den trista inledningen) men det betyder ju faktiskt att det inte är Milton "det är fel på" utan att det är något som faktiskt "går". Om nu en smitta har ben. Jag tänker mig nog att smittor snarare svävar...

Å andra sidan smittar ju en del bakterier (virus? detta är INTE min starka sida) via direktkontakt. Dessa ser jag som fästingar fast mycket mindre. Eller kanske kardborrar, det beror nog på humör.

(nej nu ljuger jag ju, jag har inte en aning om vad för smittor som är luftburna och vilka som är "petburna", alltså funderar jag aldrig på hur dessa ser ut eller hur de ser ut när de förflyttar sig)

Idag åt vi förresten gratismat och gratisefterrätt. Tyvärr är det inte lika lyxigt som det låter men gratis är ju alltid, eh, gott. I alla fall bättre än om man betalat för eländet som sen bara smakar trist.

Småbarnsanstalten


Vid 22:30 hörde jag hur det tassade i hallen. Då hade Milton vaknat men inte Tomas. Så vi tittade på Wallander - Cellisten ihop och nu står Milton och pysslar i diskhon (läs blöter ner hela köket). Han har 39,6 i temp och var ganska påverkad av febern innan han fick alvedon.

Undrar när han tänker somna om? Undrar när vi kommer upp imorgon? Undrar vad vi ska äta imorgon?



Detta möttes jag av i hallen (minus tofflorna, de ville han ta på när vi tittade på filmen trots att hela han är kokhet)





Såhär ser förresten säkerheten ut i Miltonanstalten. Det där läckra märket i axelhöjd ska åtgärdas när brottslingen slutat pilla så jäkligt i tapeten...


Akka ej!


Mina älskade marsvin Agda och Asta (1997-2002), fantastiska djur som slår kaniner och hamstrar med hästlängder! Om det inte var för att vi åker bort så pass ofta hade jag lätt skaffat ett par grisar igen! ♥



Tomas kom hem strax efter sju imorse, han har ju varit i Finland på begravning i helgen. Milton hade väckt mig kvart i sju så vi var vakna när han kom hem. Milton har vaknat tidigt båda dagar denna helg, å andra sidan har han också somnat i hyfsad tid, ca 20:20 båda kvällarna.

Milton har fått feber under dagen. Han har varit lite snuvig i några dagar och inatt vaknade han ofta och hostade. Hoppas det går över fort bara. "Tyvärr" måste jag avboka tandläkartiden på tisdag morgon. Så förfärligt synd, om landstinget alltså, som inte får in pengar från mig...


Nu har Milton fått ett ord för hund (vovve), nämligen ovva, tidigare har han "bara" skällt när han sett en hund. Igår sjöng han "Lilla snigel akta dig", akka ej akka ej akka ej akka ej. Det är ju nästan så man tror att det är Milton som tagit sig en sväng till Finland..?

Ett par timmar i Snorreparken


Det hade börjat skymma liiite lite när vi gick in så jag anser att vi klarade målet med dagens utevistelse. Efter 2½ timme i snålblåsten var det dessutom väldigt skönt att komma in.



Det var inte supermysigt att fika vid lekplatsen då snön nådde upp till sitthöjd. Desto enklare för Milton dock...



Gunga gick det att göra med nöd och näppe, foten skrapade i snön men kul var det enligt den lille. (träkanten når Milton till hakan normalt)



Roligast var dock att åka rutchkana. Ofattbart vilket tålamod de små har, åka ner tog ca 2 sekunder, att klättra upp minst en minut...



Mitt kära barn som bara ville gå på de plogade vägarna större delen av vintern har nu börjat ge sig på svårare utmaningar, här klättrar han upp för en ganska brant backe, helt på eget initiativ. =)


Tidigare inlägg
RSS 2.0