Sedan igårkväll är jag alldeles ensam här hemma. I tisdagsmorse lämnade jag familjen och åkte från påskfirandet hos mamma och pappa med sambo, barn och katt till skolan i Kalmar där det varit tre prov, två heldagar med fältstudier (i onsdags var vi ute från 9:00 till 20:00) samt föreläsningar. Den här gången blev det en dag extra på grund av att vi skulle ta igen ett tillfälle som ställdes in i januari på grund av alldeles för mycket snö. Klockan 19 igår parkerade jag bilen utanför huset. Då hade ingen varit i huset på 8 dygn, Tomas och Milton åkte i tisdags upp till Tomas föräldrar i Dalarna och de kommer hem imorgon.

Det var helt ljuvligt att äntligen få sova i sin egen säng. Inatt sov jag oavbrutet från det att jag somnade för natten tills jag var utvilad och vaknade. Det har inte inträffat på två år, eller det är nog snarare 2 ½ år sedan sist med tanke på graviditetskissande mitt i nätterna. Under dagen har jag inte gjort något vettigt alls, bara haft kvalitativ egentid som man säger nuförtiden...

Visst saknar jag mina älsklingar men jag undviker att tänka på dem så det går bra med ensamheten. Nu tänkte jag dra igång spotify och vrida upp volymen så grannarna tror att kvarterets valborgsfest är här för att verkligen utnyttja sista dagen med fri spotify (de ändrar ju tillgängligheten från och med imorgon!). När musiken är öronbedövande hög skyndar jag mig ut i köket och städar lite innan jag hyr en film och käkar B&J! Imorgon tänkte jag plugga lite innan mina darlings kommer hem. Eventuellt. ;)

Sotis (mamma och pappas katt) och Rambo är bästa kompisar. De är ute på äventyr ihop och leker som katter gör bäst. Det är underbart att se dem tillsammans! Bilden är ärligt snodd från mammas blogg eftersom det är jag som tagit bilden. ;)


Tomas feta regnbåge röks på grillen. Mamma har tagit bilden, tycker den är riktigt cool i färger och rökighet. En såndär bild som bloggarna med abstrakta bilder skulle döpa till Smoke och låta bilden tala för sig själv.


Mobilbild från torsdagens exkursion vid Ölandsraukarna. Det blåste något överjävligt hela dagen förrutom på ett ställe med en stor sanddyna som vi stannade vid. Sanden var alldeles vit, solen värmde oss och det var skönt att vila från vinden. Jag tror vi alla blev lite förälskade i den härliga sanddynan. Sanddynan skymtar längs landrimpan en bit bort. Två flugor i en smäll/bild!


Det går ingen nöd på mig, dagens middag var fantastisk med en fet vitlöksburgare med en kall Heineken till!


Imorgon får jag lukta och pussa mitt fina hjärta igen!