Jag vill ha lite egna möbler! Tomas suckar så fort jag nämner nåt om huset som har med att-fixa-till att göra, nu senast när jag undrade om man kan måla direkt på garderobsdörrarna eller om man måste slipa eller vad man nu ska göra (låter betryggande att jag ska bli husägare va? Vet inte ens hur man målar enkla ytor..). Fast det får han sucka hur mycket han vill om, jag tänker inte finna mig i en gul och resten gråa dörrar! Och så stör jag mig på att allt ska vara grejer som vi fått. Inte nödvändigtvis Tomas som insisterar, det bara är så. Faktum är att vi bara har två möbler i lägenheten som vi köpt själva och det är tv-bänken, en enkel historia, och byrån i hallen som med existerande fanérbortfall lika gärna kan hamna på tippen i och med flytten.

När man hälsar på hos folk så består ju i alla fall 50% av deras hem av egenköpta grejer, inte sånt som deras mamma och pappa (alternativt mormor och farfar) haft i tiotals år.

Även jag inser att det handlar om prioritering och ja, just nu finns det annat att prioritera. Hade jag inte haft hästen det senaste året hade vi säkert kunnat köpa.. tja säg ett köksbord nytt, å andra sidan hade pengarna nog lagts på något helt annat i alla fall (någon av bilarna? Inte omöjligt då vi båda tycker det är kul), speciellt med tanke på att vi så totalt inte kan komma överrens om inredning. Men om jag då vill ha vår nuvarande vita bokhylla i vardagsrummet istället för den bruna som blir kvar efter svärföräldrarna, kan jag inte få ha det?