Kom igår på att jag ju kan göra en egen kategori för inläggen som handlar om graviditeten, det var ju ändå därför jag började med bloggen, för att dokumentera den (sen att den har varit så totalt odramatisk förrutom sjukhusvistelsen i februari är ju en annan femma). Det går nog inte att flytta de gamla inläggen till denna kategori och förhoppningsvis ska det väl inte behöva bli så många veckor till som den här är aktuell, men ja, bättre än inget! Det gick!

Inatt drömde jag att jag födde. Det var lite oklart hur det var hemma och när vi åkte in men när vi kom till sjukhuset blev vi placerade i ett litet rum "tillsvidare". Det var stark toalettkänsla över rummet, förmodligen var jag väl kissnödig när jag drömde. När vi kommit in på rummet avtog värkarna ett tag. Sen kände jag att det var på gång igen så Tomas fick ringa efter en barnmorska. Jag började krysta men det hände ingenting. Tomas pysslade med något annat för stunden (satt på toa mitt i rummet eller nåt sånt) och jag var skitirriterad för att han inte var hos mig och hjälpte till, jag behövde något som höll emot så jag fick kraft. Hade försökt ta tag under sängen men den lyftes bara.

Efter ett tag utan att något hänt tänkte jag att jag kanske inte var redo ändå? Så jag kände efter men se där, hela huvudet ute och så vips föll ungen ut i armarna på mig. Det hade inte gjort det minsta ont, inte känts något alls men jag blev alldeles matt och "nollad" när han kom ut. Lade mig på sängen samtidigt som barnmorskan kom in genom dörren. Hon beklagade att det tagit sån tid och att det ju verkligen var beklagligt att så många barnmorskor var tvugna att vara ute och färdigställa helikopterplattan (här såg jag hur barnmorskorna slängde röda reseväskor på hög i form av ett stort H på taket av sjukhuset) när det fanns patienter som födde. Jag kan nog hålla med henne faktiskt.

På sätt och vis låter det ju som en ganska enkel födsel, gör inget alls om den är så smärtfri ;) men jag tror jag vill ha lite mer hjälp av barnmorska trots allt...