Lördag morgon
8:20 - blodprov
8:30 - dusch och därefter frukost bland sprattlande bebisar.

Det är en till tjej i mitt rum, hon har bäckenuppluckring. Får morfin men har fruktansvärt ont ändå. Ajaj.

---

12:14 - fortfarande inte hört något. Gäsp. Lunchen serverad men vette fan om jag orkar äta den, lite fin i kanten som jag är (när det gäller mat) känns det så onödigt att ta en hel tallrik och äta upp grönsakerna bara...

---

Lördag eftermiddag
12:20 - doktorn från i torsdags kommer in och berättar att mina värden ser bättre ut. De vita blodkropparna som varit väldigt höga har sjunkit till normal nivå och "infektionsvärdet" har sjunkit från 113 till 92. Som jag förstod det hela så får jag stanna kvar till imorgon och fortsätta lämna blodprov. Har de sjunkit till imorgon får jag permission för att sen komma tillbaka på måndag förmiddag för en sista koll på värdena.

Man tror helt enkelt att kroppen tagit hand om infektionen som funnits. Eventuellt så är det då blindtarmen och även om en operation som detta hade kunnat leda till brukar gå bra så finns en risk att livmodern kommer i kontakt med luften vilket leder till sammandragningar vilket såklart inte är bra. Då väntar de hellre med operation till efter förlossning (men hur kul är det att vara nyopererad med en liten?).

---

Lördag kväll
18:50 - barnmorkan kommer in och meddelar att det inte blir fler prover idag utan de tar imorgonbitti och så får jag förhoppningsvis åka hem. Kanylen åker äntligen ur, har ju inte fått dropp sen 22-tiden igår kväll...