Att ta sig igenom ett utvecklingssprång
Ungefär såhär löd konversationen med kassatjejen på Ica i eftermiddags:
Jag: Jag skulle vilja ha 4-5 kvitton.
Kassatjej: Eh.. Vad menar du?
Jag: Ja alltså, typ 4-5 på en karta sådär...
Kassatjej: Jag förstår inte riktigt hur du menar.
Jag: Jomen... eller, jag kan ta en hel såndär remsa då.
Jag: Eller haha, frimärken menar jag ju!
Hon såg ut att tycka jag var helt beng i huvudet. =)
Min käre lille son verkade inte tycka det var alltför kul att ligga i vagnen när vi promenerat iväg. Han gnällde och jag hann ångra mig både tre och fyra gånger att vi gått iväg även om jag tyckte att det var rätt läge (nymatad och trött). Tillsist somnade han i alla fall och vaknade inte förrän vi kommit hem.
Just nu är han som sagt inne i ett utvecklingssprång vilket gör att han är mer "mammig och pappig" - vill inte gärna ligga själv och vill helst bli road hela tiden. Idag fick jag slänga i mig maten (rester som micrades) medans Milton satt i babysittern/låg i gymmet och hela tiden var på gränsen mellan gnäll och skrik (i det tillståndet brukar jag inte låta honom ligga ensam men nu hade jag väntat så länge på att få honom nöjd och jag var galet hungrig). Han kommer verkligen inte till ro just nu.
I vanliga fall kan han somna på min arm när han har ätit så kan jag sen lägga ner honom på lämplig plats och han sover vidare i en halvtimme eller mer. Nu vaknar han så fort jag ändrar ställning och blir ledsen. Stackarn, han har ju en jobbig period med mycket som händer inom sig. Jag lyckades i alla fall få honom att sova själv i babysittern vid datorn nu, man blir lite låst av att bära på ett barn en hel dag. Nästa gång han vaknar är det dags för mat, en liten pratstund, eventuellt bad sen ska vi sova. BVC imorgon!