Sömn

För någon vecka sedan skrev en gammal vän på facebook att de varit till sjukhuset med sin lilla dotter. Hon är någon månad yngre än Milton. En dag hade pappan upptäckt att hon slutat andas när hon sov. Allt tycks lyckligtvis ha gått bra men det har gjort mig nojig. Då och då går jag och tittar till Milton när han sover.

De gånger han andas tyst måste jag huka mig ner för att se om överkroppen rör sig - han andas, men ibland syns inte det heller. Då måste jag lägga handen på honom. Tyvärr stör det sömnen för honom ibland men jag kan inte låta bli.

Det är extra oroligt nu när han lärt sig rulla över på mage. Ofta sover han med ansiktet mer eller mindre nertryckt i madrassen. En av orsakerna till plötslig spädbarnsdöd.

Nu ska jag gå och lägga mig vid min magsovande son och titta på honom tills han vaknar.


Kommentarer
Postat av: Anna

sv; Tack så jätte mycket :) Jag tycker din header är jätte gullig. Okej, jag får testa att framkalla utan att beskära dom. För de tog allt för lång tid tyckte jag :P

2009-10-05 @ 15:57:25
URL: http://barfotaa0.blogg.se/
Postat av: Liza

Jo men precis, finns fler anledningar än den jag tog upp, men jag har aldrig själv varit med om ngt sådant så vill som itne skriva ut det jag inte själv har ngn uppfattning om.



Gud så hemskt, hur gammal var h*n?

Det hoppas jag också, det är så obehagligt!

Kramar!

2009-10-05 @ 15:58:07
URL: http://lizasbuster.blogg.se/
Postat av: mamma

Förstår dig till fullo, lika rädd var jag när du var liten :( Det blossade upp en debatt i tidningarna om "plötslig spädbarnsdöd" Jag läste allt och oroade mig. Du fick inte längre sova ute barnvagnen som du gjort tidigare...det grämer mig idag...

Du visade din livsvilja när du fick kikhosta vid nästan fyra månaders ålder..kram från mamma

2009-10-05 @ 19:17:18
URL: http://kort.webblogg.se/
Postat av: Jenny

Skönt att det är fler som går och kollar att barnet andas, det gör jag med ;)



Melker gillade hallon massor, även om det var surt, knasbebis!

2009-10-05 @ 19:55:53
URL: http://frokenfranzon.blogg.se/
Postat av: Lilli

Förstår din oro, jag var också jätteorolig när Tomas var liten. Det första jag hörde när jag kom upp på avdelningen efter förlossningen, var om ett barn som dött. Usch vilken mardröm,skönt att det gick bra för din bekant.

Kram

2009-10-06 @ 13:05:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0