Världens bästa

Jahapp, här har det varit tyst länge nu. Jag tappade helt lusten för bloggen och datorer i stort för drygt en vecka sedan. Över huvud taget stängde jag ner mig i några dagar faktiskt. Det funkade bra fast datalusten har inte riktigt infunnit sig (lyckligtvis).

Under helgen hade vi besök av min mamma och bror. De kom ner hit för att vara med på svärmors 50-årsfest. Det var en härlig kväll där jag vartefter timmarna förflöt bara kände mer och mer vilken, ursäkta uttrycket, jävla underbar son jag har. =)


Dagen började 8:30 då Milton vaknade. Morgonmys och bus följdes av matande och runt 11 sov Milton ungefär en halvtimme. Eftermiddagen bestod av förberedelser inför festen, duschen gick i ett, plattänger blev varma och några (folk)öl konsumerades (dock inte av mig). Jag hade hoppats på att Milton skulle somna runt 15:00 så han lagom skulle vakna till 16 när det var dags att åka. Busungen var vaken till ~16:20 då jag, sonen och mamma rullade iväg mot festen (de andra hade åkt lite före). Milton sov under hela bilresan men vaknade 17:00 när vi kom fram och lyfte ur bilstolen.

Med tanke på att han inte sovit speciellt mycket förberedde jag mig på att han skulle bli lite gnällig fram mot kvällen. Milton besökte många famnar utan att vara blyg en enda gång. När vi åt satt han i sin babysitter och gungade. Inte ett ljud. När klockan blev 20:00 hade han fortfarande inte gnytt en enda gång. Han fick lite mat ungefär då och jag tänkte att han nog skulle sova en snutt i samband med det men han började socialisera igen.

Runt 21:30 somnade han faktiskt i min famn och sov i ca 30 minuter. När vi bröt upp vid 0:30 hade han ännu inte gnällt en enda gång. Mitt hjärta! ♥ I bilen på vägen hem somnade han omedelbart (det är i alla fall vad vi tror, han gjorde inget ljud och det var svårt att se något i det tunga mörkret mitt i skogen). Väl hemma vaknade han, började skratta när jag bytte om på honom och var på bra humör tills han somnade för natten i min säng. Jag lyfte över honom i sin säng efter någon timme utan att han vaknade.

Sedan sov han faktiskt lite oroligt under natten. Jag hade trott att han skulle sova som klubbad men han vaknade och grät, gråten kom på en gång så jag lyfte upp honom till min säng. När han varit så duktig under dagen och kvällen så kunde jag gott bjuda på tryggheten i mammas säng.

Min lilla fina skrutt. Även om jag älskat honom gränslöst sen första dagen så växer kärleken hela tiden även om jag hela tiden tror att det inte går att älska mer.


På väg till festen


I farmors famn


Kommentarer
Postat av: mamma

Kan bara hålla med dig...Han är bara för snäll och förnöjsam lilla Mille..världens bästa baby..

kramar till er alla tre, från en stolt mormor =)

2009-11-18 @ 18:49:46
URL: http://kort.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0