Efter en ofrivillig internetpaus på två veckor är jag åter tillbaka. Jag trodde mitt internetbehov skulle bli svårt dessa veckor men jag har snarare tyckt det varit skönt att "vara utan datorn". Orsaken till uppehållet är min och Tomas (mest min) dumsnålhet. Vårt virusskydd började varna att prenumerationen var på väg att ta slut 30 dagar i förväg men vi (mest jag) resonerade som så att det ju var smartast att vänta till sista dagen för att liksom krama ur de sista kronorna ur prenumerationen. Sagt och gjort, när virusskyddet desperat blinkade med varningsrutor "BARA EN DAG KVAR" förnyade jag prenumerationen. Det var först när jag hade betalat och fått orderbekräftelsen jag såg att de hade "14 dagars behandlingstid". Ridå.

Under tiden har vi ju fått hem katten som fick namnet Rambo av Tomas. Han är supermysig, hyperaktiv och sköter sina behov som en riktig gentleman. Och så tycker jag han växer något alldeles gräsligt.

Milton har fått några mystiska prickar på ryggen som senare spridit sig till magen. I fredags var vi in till bvc och de gav oss en kortisonsalva och idag ser det bättre ut. Prickarna har kliat, dessvärre förstod inte jag att ungkraken kliade sig när han satte fötterna i golvet och liksom gungade kroppen från sida till sida. Med min minimala bebiserfarenhet trodde jag det var något alla gjorde i den åldern men tanterna på bvc åhh-ade högt och skakade medlidsamt på huvudet när de såg honom rygg-gå (som jag börjat kalla det)...

I övrigt har vi som familj tagit ett steg i rätt riktning - varje söndag skriver vi en veckomatlista med tillhörande inköpslista och på måndagarna åker vi och veckohandlar. Fantastiskt skönt att slippa att varje dag fundera ut i sista sekund vad det ska bli för mat och besöken på Ica har minst halverats vilket innebär att vi slipper en massa onödiga köp som lätt blir av.


Visst blir man lycklig i själen av snön? Jag har för mig att jag för några år sedan (när jag red och tävlade) ansåg att snö var överskattat, det blir bara hårt i backen och halt och såna där argument. Vet ni, jag känner inte så längre. Inte alls. Jag har SAKNAT snön så otroligt. November går till historien, i alla fall min historia, som den tristade jävla månad någonsin vädermässigt. BLÄ!

Mobilfoto från den där köldknäppen för ca två veckor sedan, solen har inte ens gått upp här, frosten lockade ut oss alldeles för tidigt ;)