Det här med att namnge sitt barn visade sig vara svårare än jag någonsin kunnat tro. Redan i början av graviditeten stod det klart att Tomas och jag hade olika smak när det kommer till namn så det blev att vi tänkte "vi tar det sen när vi vet vilket kön det är". När vi sedan visste att det var en pojke drog vi ut på det hela med ursäkten att det går lättare när man sett bebisen. Jojo... Det var först på skruttis 1-månadsdag vi bestämde oss för just Milton.

I mitt huvud dök hela tiden M-namn upp men många av dem kändes lite för vanliga eller så passade de bara inte. När jag kollade namntopplistan från SCB såg jag Milton på plats 73 - lagom. Milton hade dykt upp bland alla M-namn men jag hade slagit bort det eftersom jag tänkte att alla skulle tro att  jag namngivit mitt barn efter den legendariske hopphästen.

Efter att ungen varit namnlös med smeknamn som Kräkan och Pruttis i tre-fyra veckor tänkte jag att det kunde vara värt att testa Milton i alla fall. Tomas tyckte att det var ok men vi kände oss ändå inte säkra. Och så, när vi på 1-månadsdagen skulle träffa Tomas släkt kände vi att vafan, ett namn får vi nog hosta upp nu... Jag var nu helt inställd på Milton och Tomas hade nog också vant sig vid det så då fick han sitt namn, i bilen på väg till Nacka.

När namnet väl var bestämt fick Tomas reda på att det funnits en häst vid namn Milton. "Jaså var det därför du ville ha det namnet?" Försökte övertyga honom om att det inte alls var så men jag tror inte han trodde helt på mig.

Igår hittade jag ett gammalt örngott som jag hade när jag var liten. Örngottet är tryckt med en bild på Milton och jag visade det för Tomas, så han skulle få se hur hästen Milton såg ut. "Men älskling" var allt han sa. Jag tror han fortfarande tror att hans son fått namn efter en häst... =)